Att utforska framtiden tillsammans med barn och unga
Vi pratar ofta om barns och ungas framtid. Men hur ofta pratar vi med dem om den?
Vi pratar om vilka utbildningar barn och unga ska välja, vilka yrken som kommer att finnas och vilka kunskaper de behöver för att möta framtidens arbetsliv. Vi diskuterar teknikutveckling, artificiell intelligens, samhällsförändringar och hur nästa generation ska förberedas för en värld som vi själva inte riktigt vet hur den kommer att se ut.
Men vems framtid är det egentligen vi talar om? Och vilket språk använder vi när vi pratar om den?
Barn och unga har egna föreställningar om framtiden. De funderar på vilka de vill vara, hur de vill leva, vad de vill lära sig och vilken värld de vill växa upp i. En del drömmer om ett särskilt yrke eller att starta företag. Andra vill resa, skapa något, hjälpa människor eller helt enkelt få leva ett tryggt och meningsfullt liv. Många vet ännu inte, och det behöver de heller inte göra.
Ändå återkommer vi vuxna ofta till samma fråga: Vad vill du bli när du blir stor?
Det är en välmenande fråga, men den kan också begränsa samtalet. Den riktar uppmärksamheten mot ett framtida yrke innan barnet kanske ens har fått möjlighet att upptäcka vilka arbeten som finns, hur människor lever eller vilka andra möjligheter livet rymmer.
Framtidskunskap behöver därför ge utrymme för fler frågor. Vad tycker du är viktigt? Vad gör dig nyfiken? Vilka människor inspirerar dig? Vad skulle du vilja lära dig? Hur skulle du vilja att världen såg ut i framtiden?
Framtidssamtal är en systerwebbplats till Framtidskunskap. Här tar vi steget från kunskap och förståelse till samtal, utforskande och praktisk handling.
Vi vill ge föräldrar, lärare, pedagoger, vägledare och andra vuxna stöd i att ställa frågor, lyssna på barns och ungas tankar och skapa sammanhang där de får möjlighet att upptäcka, föreställa sig och påverka sin framtid.
Grundidén – från att tala OM till att tala MED
OM — Vad vi vuxna tror och tänker om barnens framtid.
FÖR — Vad vi vuxna vill ordna och bestämma för dem.
MED — Vad vi kan förstå, utforska och påverka tillsammans.
Framtiden behöver fler samtal där barn och unga är medskapare, inte enbart mottagare av vuxnas förväntningar.
Barnkonventionens artikel 12 ger barn rätt att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem och få åsikterna beaktade. Vuxna behöver ge begriplig information och återkoppla hur barnets perspektiv har hanterats. Att få komma till tals är inte samma sak som att alltid få sin vilja igenom, men det är inte heller meningsfull delaktighet att bli tillfrågad utan att någonting tas om hand.
1. Framtiden är inte förutbestämd – och vi behöver sluta tala om den som om den vore det
Vi behöver berätta att framtiden inte är förutbestämd. Den förändras med samhället, arbetslivet, tekniken och oss själva.
Vi människor har alltid försökt förstå och förbereda oss för framtiden. Vi gör planer, sätter upp mål och försöker föreställa oss vad som kommer att hända. Samtidigt vet vi av erfarenhet att livet sällan utvecklas precis som vi har tänkt oss.
Samhället förändras. Nya yrken och arbetsuppgifter uppstår medan andra förändras eller försvinner. Teknik påverkar hur vi kommunicerar, lär oss och arbetar. Våra relationer, intressen och värderingar utvecklas också över tid. Det som känns självklart vid femton års ålder behöver inte vara lika självklart vid tjugofem, fyrtio eller sextio.
I Region Skånes omvärldsanalys Omvärld och trender 2019–2029 beskrivs fyra förhållanden i en föränderlig omvärld: instabilitet, osäkerhet, komplexitet och tvetydighet. Fler faktorer påverkar beslut, samhällets olika delar hänger samman och samma framtidsfråga kan rymma flera möjliga lösningar. Rapporten är ett historiskt perspektiv, inte en ny prognos för 2026.
Detta får betydelse för hur vi samtalar med barn och unga. Vi kan inte ge dem en färdig karta över ett framtida samhälle och förvänta oss att de bara ska följa vägen. Vi behöver hjälpa dem att förstå sin omvärld, upptäcka möjligheter, hantera osäkerhet och utveckla förmågan att lära och tänka om när förutsättningarna förändras.
Vägledningsforskaren H.B. Gelatt utvecklade tanken om positiv osäkerhet. Hans resonemang utmanar föreställningen att goda beslut alltid kräver fullständig information och en tydlig förutsägelse av framtiden. Att hålla flera alternativ öppna, kunna ändra sig och förhålla sig till det oväntade kan vara betydelsefullt.
Sir Ken Robinson betonade människans fantasi och kreativa förmåga: vi kan både förstå den värld vi lever i och föreställa oss en annan. Utbildning bör ge människor möjlighet att utveckla sin potential, nyfikenhet och förmåga att bidra.
Vi behöver ge barn och unga kunskap om världen som den ser ut, samtidigt som vi låter dem föreställa sig hur den skulle kunna bli.
2. Vi talar om friheten att välja – men vilka möjligheter får barn och unga faktiskt se?
Vi talar om frihet att välja, men signalerar samtidigt att det finns rätt och fel val.
Vi vuxna säger ofta att barn och unga ska följa sina intressen, våga drömma och välja sin egen väg. Samtidigt förmedlar vi ibland föreställningar om vilka utbildningar som är fina, vilka yrken som är eftersträvansvärda och vilka livsval som räknas som framgångsrika. En elev som vill bli läkare eller ingenjör kan mötas av uppmuntran. En elev som vill arbeta deltid, leva enkelt eller välja en mindre prestigefylld utbildning kan mötas av frågor om varför hen inte siktar högre.
Vår syn på framtiden formas av våra erfarenheter, värderingar och den värld vi är vana vid. I Anaïs Nins roman The Seduction of the Minotaur förekommer tanken att vi ser världen utifrån vilka vi själva är. En tolkning av tanken är: Vi ser inte världen som den är, utan som vi själva är.
Barns och ungas framtidsbilder formas också av livsvillkoren. Familjens utbildningsbakgrund, ekonomi, nätverk, könsnormer och tillgång till information kan påverka vilka utbildningar och yrken som verkar möjliga. OECD:s forskning om ungas karriärförberedelse visar att ungas yrkesföreställningar ofta är koncentrerade och att möjligheterna kan variera med socioekonomisk bakgrund.
Valfriheten ser inte likadan ut för alla. Den som har människor omkring sig som kan berätta om olika utbildningar och arbeten kan få tillgång till andra möjligheter än den som saknar sådana kontakter. Vi behöver därför vara försiktiga med budskapet att alla kan bli vad de vill bara de anstränger sig tillräckligt. Barn och unga har olika förutsättningar och möter olika hinder, men hindren ska inte användas för att begränsa deras framtidsbilder.
Att vidga barns och ungas framtidsbilder innebär också att undersöka vilka vägar som faktiskt är tillgängliga, vilka hinder som finns och vad vi vuxna kan göra för att öppna fler dörrar.
3. Framtidssamtal är så mycket mer än att prata om jobb
Att prata om framtiden och sitt studie- och yrkesliv handlar om så mycket mer än bara jobb. Karriärbeslut är inte bara något vi fattar en gång när vi bestämmer oss för att utbilda oss till snickare, frisör, läkare eller ingenjör. Karriärbeslut är något vi fattar genom hela livet. Det handlar också om livslångt lärande.
Från det pedagogiska materialet DigiSYV – omformaterat för läsbarhet.
Det är lätt att förknippa karriär med arbete, yrkestitlar och möjligheten att avancera. Men våra liv formas också av utbildning, familj, relationer, fritid, hälsa och erfarenheter vi gör längs vägen. Att välja att studera vidare, byta arbete, flytta, ta hand om en närstående, starta en verksamhet eller utveckla ett nytt intresse kan påverka hur livet fortsätter.
Sinead Bovell har uttryckt en kritik mot att vi vuxna krymper barns drömmar när vi översätter dem till yrkestitlar. Vi frågar ofta vilket arbete barn vill ha, men mer sällan vilka människor de vill vara och vilket liv de vill leva. Detta återges som en parafras; ordalydelse och ursprungskälla är inte verifierade.
Kunskap om arbetslivet är fortfarande viktig. Men samtalet behöver ge plats åt mening, livskvalitet, trygghet, relationer, ekonomi och hur människor vill använda sin tid. Någon vill göra karriär och tjäna mycket pengar; någon annan vill ha tydliga arbetstider och mycket fritid; en tredje vill bidra genom forskning, omsorg eller ideellt engagemang. Inget liv ska vara facit.
En liknelse som tillskrivs vägledningsforskaren John Krumboltz jämför ett tidigt, oprövat yrkesval med att välja framtida livspartner innan man ens fått börja träffa människor. Liknelsen återges här som illustrativt resonemang; ursprungsattribueringen är inte verifierad. Poängen är att unga behöver uppleva, utforska och förstå flera möjliga vägar innan vuxna förväntar sig ett slutgiltigt svar.
Kunskaper går att använda i flera sammanhang. Den som har studerat biologi måste inte arbeta som biolog: kompetenser kan bli värdefulla inom utbildning, miljöarbete, forskning, kommunikation och andra verksamheter. Utbildning är inte en livstidsdom.
4. Att se skogen, träden och stigarna – och sedan våga ta ett steg
Framtidskunskap behöver hjälpa barn och unga att förstå både sig själva och den värld de är en del av. Inspirerat av Gelatts tankar om osäkerhet och framtidsorientering använder vi en egen pedagogisk modell: skogen, träden och stigarna.
Skogen är det större sammanhanget: samhället, utbildningssystemet, arbetslivet, tekniken, normerna, möjligheterna och strukturerna. Skogen rymmer olika framtider men också orättvisor och begränsningar.
Träden är det som finns närmare oss: intressen, erfarenheter, kunskaper, relationer, resurser och värderingar.
Stigarna är vägarna vi kan utforska: val, möten, handlingar och möjligheter. Vissa är tydliga och välkända, andra behöver upptäckas. Alla har inte samma tillgång till stigarna: ekonomi, diskriminering, kontakter, geografi och andra villkor kan öppna eller stänga vägar.
Framtidskänsla / Future Sense kan i denna handbok beskriva förmågan att växla mellan de större sammanhangen och det nära perspektivet, kunna föreställa sig möjliga framtider och agera trots osäkerhet. Detta är en egen pedagogisk bearbetning, inte ett ordagrant Gelatt-citat.
Från att välja karriär till att lära om karriär och livet
Framtidsval är sällan en enskild händelse. De utvecklas genom erfarenheter, kunskaper, människor vi möter och möjligheter som uppstår oväntat. Jeffrey Jensen Arnetts begrepp emerging adulthood beskriver identitetsutforskande, förändring och osäkerhet hos många unga vuxna, framför allt i sena tonåren och tjugoårsåldern. Använd detta varsamt, utan att behandla en livsfas som en mall för alla individer.
Det finns sociala förväntningar om att välja utbildning, få arbete, bilda familj och uppnå vissa mål vid vissa åldrar. Framtidssamtal behöver ge plats för andra berättelser: människor utvecklas i olika takt, under olika villkor, och kan ändra prioriteringar.
Du behöver inte lista ut hela din framtid i dag. Du behöver få möjlighet att upptäcka vad som kan vara ditt nästa meningsfulla steg.
Det kan vara att undersöka en utbildning, prata med någon om ett arbete, lära sig något nytt eller prova en aktivitet. Men det kan också vara att stanna upp och fundera på vad som faktiskt är viktigt. Små handlingar kan skapa erfarenheter; erfarenheter kan bidra till lärande; lärande kan göra nya möjligheter synliga.
5. Vi behöver prata med barn och unga – och sedan göra något tillsammans
Det är här Framtidssamtal tar vid. Framtidskunskap ger kunskap och perspektiv på skola, lärande, arbete, samhälle och framtid. Framtidssamtal hjälper oss att omsätta perspektiven i möten med barn och unga.
I e-handboken finns samtalsguider, öppna frågor, kreativa övningar och metoder för att utforska framtiden. Barn och unga kan rita sin livsresa, skapa en framtidskarta, skriva ett vykort från framtiden, intervjua en yrkesverksam person eller fundera över vilka förändringar de skulle vilja se i samhället.
Samtalen behöver anpassas efter personen. Vissa tycker om att prata och resonera fritt. Andra föredrar tydliga frågor, visuellt stöd, skrivande eller tid att tänka innan de svarar. Ingen behöver formulera en färdig plan eller dela något privat som hen inte vill.
Ett gott samtal behöver inte sluta med ett färdigt beslut. Ibland räcker det att barnet har upptäckt en fråga, fått syn på en möjlighet eller upplevt att någon verkligen lyssnar. Ett känt talesätt, ofta tillskrivet Maya Angelou men med osäker attribuering, handlar om att människor kan glömma våra ord men minnas hur vi fick dem att känna sig. Attribueringen är osäker.
Framtidskunskap är hela skolans och hela samhällets ansvar. Föräldrar, lärare, vägledare, företag, skolledare och beslutsfattare kan dela erfarenheter, öppna dörrar till arbetslivet, skapa möten över generationsgränserna och ge barn och unga större inflytande.
Barn och unga är inte bara framtidens vuxna. De är människor med egna erfarenheter, perspektiv och frågor redan i dag.
Börja med ett framtidssamtal
Du behöver inte vara expert på framtiden. Du behöver inte ha svar på alla frågor eller veta vilka yrken som kommer att finnas om tjugo år. Det räcker att börja med nyfikenhet, tid och vilja att lyssna. Fråga ett barn vad hen ser fram emot. Låt en elev beskriva sin framtidsbild. Bjud in en person att berätta om sitt arbetsliv. Rita en framtidsväg tillsammans eller undersök en fråga som väcker intresse.
Framtiden behöver inte vara färdigplanerad. Den behöver få utforskas, samtalas om och formas tillsammans.