Challenge Mindset – från fråga till möjlig handling
Börja i det som väcker en fråga
Challenge Mindset används i den här handboken som ett pedagogiskt perspektiv för att undersöka sådant en person bryr sig om. Utgångspunkten behöver inte vara ett stort samhällsproblem. Det kan vara något i vardagen som känns orättvist, svårt eller onödigt, eller en tanke om hur en plats skulle kunna fungera bättre. När vi börjar i en verklig fråga blir det möjligt att knyta samman nyfikenhet, lärande och ett tänkbart bidrag utan att på förhand bestämma vilken utbildning eller yrkesroll frågan ska leda till.
Det betyder inte att alla intressen behöver göras nyttiga eller att varje tanke måste sluta i en aktivitet. Ibland räcker det att undersöka vad som väckt personens uppmärksamhet. Frågor om den egna tryggheten, fritiden och relationerna är lika värdefulla som frågor om världen i stort. Det är personen själv som behöver få vara med och avgöra vad som känns meningsfullt att stanna i.
Från upptäckt till förståelse
Modellens fem moment är Upptäck, Förstå, Föreställ, Utforska och Pröva. När vi upptäcker något frågar vi vad i vardagen eller världen som skulle kunna bli bättre. Förståelsen fördjupar varför situationen ser ut som den gör och vilka som berörs. Det är ett viktigt steg eftersom den första lösningen ofta bygger på den första bilden av problemet. Att lyssna till fler perspektiv kan förändra både frågan och vad som verkar möjligt att göra.
Handbokens exempel handlar om en elev som ser att barn är ensamma på skolgården. Samtalet kan börja med hur eleven har lagt märke till det och vad andra barn upplever. Innan någon bestämmer vad som ska göras behöver de berörda kunna beskriva situationen på sina egna sätt. Därefter går det att föreställa sig en mer inkluderande skolgård och undersöka vad elever och personal skulle kunna göra tillsammans.
Kunskap, medhjälpare och ett frivilligt försök
Föreställandet ger plats åt hur det skulle kunna vara i stället. Utforskandet riktar sedan blicken mot vad vi behöver lära oss och vilka människor som kan bidra. Ett problem kan kräva kunskap om regler, resurser, olika behov eller hur beslut fattas. Det blir då tydligt att en förändring inte bara beror på en persons vilja. Andra behöver kunna bidra med erfarenhet, mandat och ansvar.
Prövandet kan vara ett litet försök, en fråga eller en avgränsad undersökning. Det ska gå att upptäcka att en idé behöver ändras. Den ungas värde eller engagemang avgörs inte av om försöket lyckas. Uppmärksamheten ligger på vad vi lär oss och vad som kan behövas härnäst.
Vuxenansvaret måste finnas kvar genom hela arbetet. Ett barn som ser ett problem ska inte behöva bära ansvaret för att lösa det. Modellen kan hjälpa oss att tala om hur människor kan samverka, men den ger inte ett skäl att lägga strukturella problem på individen. I Framtidsverkstaden går det att arbeta vidare med dessa frågor i Framtidsdesignern och bidragskompassen.
Fem frågor att återvända till
Vad skulle kunna bli bättre? Varför ser det ut så och vilka berörs? Hur skulle det kunna vara i stället? Vad behöver vi lära oss och vilka kan hjälpa till? Finns det något litet vi kan pröva? Momenten är valbara, och det går att röra sig mellan dem.